Kvällen den 1 juli åkte vi till akademiska sjukhuset och avdelning 85 för inskrivning, det var fruktansvärt att lämna Tomi där, jag hade lust att kasta in honom i bakluckan och gasa därifrån! Men det gjorde jag så klart inte men kunde inte rå för att tårarna rinner när jag åkte därifrån.
Tomi görs färdig för operationen ca kl 6 på morgonen den 2 juli och han minns inget förens några dagar därefter. Jag hade kontakt med operations teamet under dagen som talade om hur allt går, det är en så stor lättnade att ha dessa samtal. Sista samtalet var ca 20,30 på kvällen då de talar om att han åkt ner till centralintensiven och jag kan åka dit dagen efter om jag vill, fick även numret dit.
Jag åkte och hälsade på Tomi på fm den 3 juni och förväntade mig en färgglad man men det fanns inte ett enda blåmärke utan bara svullnad. Jag hade trott att det skulle se mycket värre ut men det var helt okej.
.
Vi hade diskuterat att det skulle vara bra om jag sett Tomi först så jag kunde förvarna barnen hur han såg ut, så de inte skulle få en chock när de hälsade på.
Operationen gick bra och Tomi repade sig fortare än de flesta efter en sådan stor operation, han fick en track på halsen där han andades igenom och den satt ungefär i en vecka. Det var bland det jobbigaste för honom men även sondslangen var inte rolig. Han låg inne i två veckor men hade permission över helgen och åkte hem på måndagen. Ca en månad efter så skulle han på återbesök och få reda på vad exakt det var för cancer och om den spridit sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar