Nu kommer den jobbigaste perioden hittills under Tomis cancerresa. Dels funderingarna innan cytostatika och strålning vad det gör med kroppen, hur mår man, hjälper detta?
Tomi fick sin första cytostatika och cellgift samma dag så att effekten ska bli dubbel. Efter den gången mådde han som vanligt efter cellgiftererna och strålningen. Tyvärr fick han blodpropp i venen där Pic-Linen satt så han lades in på sjukhuset i två dager. Så nu så blir det att ta sprutor (fragmin) Iggr dagen i 6 månader.
Sedan var det det strålning varje vardag och cytostatika var tredje vecka. Första veckorna gick bra och sedan vid den andra cytostatika kuren kom lite mer krämpor som illamående, aptitlöshet och trötthet. Efter några dagar kom febern men de hittade inget konstigt men han fick ligga inne i 2 dagar igen.
Efter tredje cytostatika behandlingen mådde Tomi väldigt dåligt, illamående sängliggandes i ca 2 veckor,tog sig knappt ur sängen. En otroligt jobbig period för oss alla här hemma, man undrade hur 17 ska detta sluta? Det kändes som att livet sögs ur honom och jag kunde inget göra! Snälla kom inte tillbaka!
Han repade sig lite efter denna gång men då kom nästa smäll, samma dag som man tog bort Pic-Linen, så kom febern tillbaka, vi kom hem och en svullnad började komma på den opererade kinden. Den svullnade otroligt mycket och vi fick åka in till sjukhuset igen, denna gång blev Tomi kvar i en vecka på sjukhuset med starkt penicillin dropp. När han kom hem åt han penicillin i 10 dagar och blev väldigt risig i magen av detta. Under hela den här tiden åt han bara genom slangen på magen. Det är först nu 3 månader senare som han kan äte lite mjukare mat genom munnen.
söndag 30 december 2018
Svar på operationen!
I början av augusti så var det dags för en stor koll på sjukhuset där alla läkare som varit med under operationen var med. De talade om att operationen gått bra men att som det var sagt från början att det bara skulle bli strålning efter operationen tyvärr inte skulle räcka till för att de hittat mer cancer.
Tomi har skivepitel cancer och Gingival cancer och de hade även hittat cancer i lymfkörtlarna på halsen men även i muskulaturen vid ledgången i käken. Så nu blev det strålning och cytostatika i koncentrerad förm. Strålade gjorde man 33 gånger under 7 veckors tid under den tiden fick han även cytostatika i tre omgångar i höga doser.. det var det starkaste man kan få på akademiska sjukhuset.
Tomi har skivepitel cancer och Gingival cancer och de hade även hittat cancer i lymfkörtlarna på halsen men även i muskulaturen vid ledgången i käken. Så nu blev det strålning och cytostatika i koncentrerad förm. Strålade gjorde man 33 gånger under 7 veckors tid under den tiden fick han även cytostatika i tre omgångar i höga doser.. det var det starkaste man kan få på akademiska sjukhuset.
En bild innan strålning med masken på, den har man för att huvudet ska vara fixerad under själva strålningen som tar ca 2 minuter.
Här har han en Pic-Line i armen och en Peg i magen då strålning och cytostatika gör så att man har svårt att få i sig näring genom munnen.
Operationen!
Dagarna innan operationen var de många besök på sjukhuset men snart var det dags för operation!
Kvällen den 1 juli åkte vi till akademiska sjukhuset och avdelning 85 för inskrivning, det var fruktansvärt att lämna Tomi där, jag hade lust att kasta in honom i bakluckan och gasa därifrån! Men det gjorde jag så klart inte men kunde inte rå för att tårarna rinner när jag åkte därifrån.
Tomi görs färdig för operationen ca kl 6 på morgonen den 2 juli och han minns inget förens några dagar därefter. Jag hade kontakt med operations teamet under dagen som talade om hur allt går, det är en så stor lättnade att ha dessa samtal. Sista samtalet var ca 20,30 på kvällen då de talar om att han åkt ner till centralintensiven och jag kan åka dit dagen efter om jag vill, fick även numret dit.
Jag åkte och hälsade på Tomi på fm den 3 juni och förväntade mig en färgglad man men det fanns inte ett enda blåmärke utan bara svullnad. Jag hade trott att det skulle se mycket värre ut men det var helt okej.
.
Kvällen den 1 juli åkte vi till akademiska sjukhuset och avdelning 85 för inskrivning, det var fruktansvärt att lämna Tomi där, jag hade lust att kasta in honom i bakluckan och gasa därifrån! Men det gjorde jag så klart inte men kunde inte rå för att tårarna rinner när jag åkte därifrån.
Tomi görs färdig för operationen ca kl 6 på morgonen den 2 juli och han minns inget förens några dagar därefter. Jag hade kontakt med operations teamet under dagen som talade om hur allt går, det är en så stor lättnade att ha dessa samtal. Sista samtalet var ca 20,30 på kvällen då de talar om att han åkt ner till centralintensiven och jag kan åka dit dagen efter om jag vill, fick även numret dit.
Jag åkte och hälsade på Tomi på fm den 3 juni och förväntade mig en färgglad man men det fanns inte ett enda blåmärke utan bara svullnad. Jag hade trott att det skulle se mycket värre ut men det var helt okej.
.
Vi hade diskuterat att det skulle vara bra om jag sett Tomi först så jag kunde förvarna barnen hur han såg ut, så de inte skulle få en chock när de hälsade på.
Operationen gick bra och Tomi repade sig fortare än de flesta efter en sådan stor operation, han fick en track på halsen där han andades igenom och den satt ungefär i en vecka. Det var bland det jobbigaste för honom men även sondslangen var inte rolig. Han låg inne i två veckor men hade permission över helgen och åkte hem på måndagen. Ca en månad efter så skulle han på återbesök och få reda på vad exakt det var för cancer och om den spridit sig.
Som sagt i bilen hem från sjukhuset så blev det många tårar och blixt planering av bröllop!
Vi ringde vår fantastiska präst och hon kunde viga oss söndagen den 24 juni om kyrkan var ledig! Ringde pastorsexpeditionen men där var det stängt då detta var dagen innan midsommarafton, som tur är har jag kontakter inom kyrkan, så jag fick tag på en av de anställda som kollade om kyrkan var ledig och det var den! Härligt! Sedan ringa fotografen och han kunde också ställa upp! Så var det brudklänningen som jag sprättat sönder, oj fick ringa sömmerskan och hon kunde hjälpa mig, hon fixade klänningen på två dagar! Så fin den blev helt i thaisiden med en spetsbolero över. Festlokalen ja där har vi fantastiska vänner som hjälpte till och hennes mor gjorde smörgåstårta till festen. Jag har sagt aldrig smörgåstårta på mitt bröllop men det var det som hanns fixas och det blev så bra! Min älskade syster hjälpte också till jätte mycket. En kompis dotter hjälpte mig med håret och sminket.
Vi är så tacksamma då vi har så fantastiska vänner! Musiken i kyrkan blev inte det traditionella,utan vacker sång och gitarr till det😊 tur man har vänner.
Det blev ett fantastiskt bröllop den 24 juni 2018 för man och fru Nylund❤️❤️❤️
Vi levde i ett lyckorus några dagar tills verkligheten kom ifatt oss.
Vi ringde vår fantastiska präst och hon kunde viga oss söndagen den 24 juni om kyrkan var ledig! Ringde pastorsexpeditionen men där var det stängt då detta var dagen innan midsommarafton, som tur är har jag kontakter inom kyrkan, så jag fick tag på en av de anställda som kollade om kyrkan var ledig och det var den! Härligt! Sedan ringa fotografen och han kunde också ställa upp! Så var det brudklänningen som jag sprättat sönder, oj fick ringa sömmerskan och hon kunde hjälpa mig, hon fixade klänningen på två dagar! Så fin den blev helt i thaisiden med en spetsbolero över. Festlokalen ja där har vi fantastiska vänner som hjälpte till och hennes mor gjorde smörgåstårta till festen. Jag har sagt aldrig smörgåstårta på mitt bröllop men det var det som hanns fixas och det blev så bra! Min älskade syster hjälpte också till jätte mycket. En kompis dotter hjälpte mig med håret och sminket.
Vi är så tacksamma då vi har så fantastiska vänner! Musiken i kyrkan blev inte det traditionella,utan vacker sång och gitarr till det😊 tur man har vänner.
Det blev ett fantastiskt bröllop den 24 juni 2018 för man och fru Nylund❤️❤️❤️
Vi levde i ett lyckorus några dagar tills verkligheten kom ifatt oss.
Skivepitel cancer!
Vi är en helt vanlig familj från Mälardalen som består av min man Tomi,mig Anna-Lena och alla våra barn. Vi bor på landet med hundar och katter.
I två års tid har vi planerat vårt bröllop som skulle gå av stapeln den 4 augusti 2018 men så blev det inte. Utan mr cancer kom till min man och ville förändra vår framtid.
Tomi började i maj 2018 få ont i munnen men trodde det var tandvärk han gick några veckor med värk i tänderna men tillslut kom han iväg till tandläkaren som upptäkte att två kindtänder satt löst. Tänderna togs bort men det ville inte läka i tandköttet han fick återkomma till tandläkaren och fick då penicillin. Efter kuren var han inget bättre i munnen så åter igen till tandläkaren som skickade iväg honom till käkkirurgen. På onsdagen den 13 juni fick han komma till käkkirurgen på akademiska sjukhuset där det gjordes en biopsi på tandköttet och han fick även en tid till öron näsa hals till på fredagen den 15 juni.
På öron näsa hals mottagningen på akademiska sjukhuset så fick han komma in till läkare på en gång, de kollade i munnen och gick ner med kamera i genom näsan och kollade ner i halsen. De sa att med 99% säkerhet är det skivepitel cancer. Tomi svimmade av kameran i näsan så jag fick reda på att han ”kanske” hade fått cancer när han ringde och sa att han inte fick köra bilen hem så jag måste komma och hämta honom. Det var som att få ett riktigt hårt slag i magen att få reda på det på detta vis och med en man som förnekade cancern fast han egentligen visste att det var som det var. Jag fick hålla masken inför baren och åka iväg i bilen, först då kunde jag tillåta mig att få reagera jag ville bara skrika och slå runt mig men det gjorde jag inte utan det var bara tårarna som trillade ner för kinderna.
Allt kändes så overkligt att det jag misstänkt var sant! Jag ville så gärna ha fel!
Inne på sjukhuset hämtade jag en mycket blek Tomi som hade en pärm under armen med texten” Min vårdplan” till dig som har cancer. Men han sa fortfarande att nä jag har inte cancer förens jag fått svar på alla prover!
Fredag kväll blev en dyster kväll med mycket tårar.
Lördag morgon samlade vi de 4 barn som bor hemma och talade om att Tomi förmodligen fått cancer i munnen det blev alldeles tyst! De stora barnen förstod allvaret på ett annat sätt och kom senare och frågade mig om pappa skulle dö nu, ja vad 17 svarar man på det? Vi måste vänta och se vad va jag kunde säga något annat svar går ju inte att ge.
En av våra tvillingar skulle på Cisv läger i Juli så vi fick alla de föräldrarna hem till oss den lördagen, men jag tror det var bra för oss dels för att en av föräldrarna är specialist tandläkare och kunde ge lite tips och råd och en av de andra barnens pappa är läkare. Och att vi fick lite annat att tänka på.
Måndag kom och vi väntade på att få en röntgentid till Tomi men vi fick besked om att det skulle bli på tisdagen istället. Så vi åkte och köpte Tomis kostym till bröllopet den måndagen och tur var ju det men det kommer jag skriva om senare.
Tisdag och onsdag var vi heldagar på sjukhuset men diverse olika röntgen mm. På torsdagen den var vi till sjukhuset och fick till 100% reda på att Tomi hade gingival cancer och den 2 juli skulle operationen ske, operationen skulle ta ca 10 timmar! Man berättade att man skulle ta bort halva underkäken och ersätta den med ben, senor, muskler och blodkärl från underbenet och hyvla skinn från låret och ersätta skinnet som de tog bort på underbenet med. Vi frågade också om Tomi skulle orka med bröllopet i augusti och svaret var nä det trodde de inte.
På vägen hem blev det gråt men också planera ett blixt bröllop!
I två års tid har vi planerat vårt bröllop som skulle gå av stapeln den 4 augusti 2018 men så blev det inte. Utan mr cancer kom till min man och ville förändra vår framtid.
Tomi började i maj 2018 få ont i munnen men trodde det var tandvärk han gick några veckor med värk i tänderna men tillslut kom han iväg till tandläkaren som upptäkte att två kindtänder satt löst. Tänderna togs bort men det ville inte läka i tandköttet han fick återkomma till tandläkaren och fick då penicillin. Efter kuren var han inget bättre i munnen så åter igen till tandläkaren som skickade iväg honom till käkkirurgen. På onsdagen den 13 juni fick han komma till käkkirurgen på akademiska sjukhuset där det gjordes en biopsi på tandköttet och han fick även en tid till öron näsa hals till på fredagen den 15 juni.
På öron näsa hals mottagningen på akademiska sjukhuset så fick han komma in till läkare på en gång, de kollade i munnen och gick ner med kamera i genom näsan och kollade ner i halsen. De sa att med 99% säkerhet är det skivepitel cancer. Tomi svimmade av kameran i näsan så jag fick reda på att han ”kanske” hade fått cancer när han ringde och sa att han inte fick köra bilen hem så jag måste komma och hämta honom. Det var som att få ett riktigt hårt slag i magen att få reda på det på detta vis och med en man som förnekade cancern fast han egentligen visste att det var som det var. Jag fick hålla masken inför baren och åka iväg i bilen, först då kunde jag tillåta mig att få reagera jag ville bara skrika och slå runt mig men det gjorde jag inte utan det var bara tårarna som trillade ner för kinderna.
Allt kändes så overkligt att det jag misstänkt var sant! Jag ville så gärna ha fel!
Inne på sjukhuset hämtade jag en mycket blek Tomi som hade en pärm under armen med texten” Min vårdplan” till dig som har cancer. Men han sa fortfarande att nä jag har inte cancer förens jag fått svar på alla prover!
Fredag kväll blev en dyster kväll med mycket tårar.
Lördag morgon samlade vi de 4 barn som bor hemma och talade om att Tomi förmodligen fått cancer i munnen det blev alldeles tyst! De stora barnen förstod allvaret på ett annat sätt och kom senare och frågade mig om pappa skulle dö nu, ja vad 17 svarar man på det? Vi måste vänta och se vad va jag kunde säga något annat svar går ju inte att ge.
En av våra tvillingar skulle på Cisv läger i Juli så vi fick alla de föräldrarna hem till oss den lördagen, men jag tror det var bra för oss dels för att en av föräldrarna är specialist tandläkare och kunde ge lite tips och råd och en av de andra barnens pappa är läkare. Och att vi fick lite annat att tänka på.
Måndag kom och vi väntade på att få en röntgentid till Tomi men vi fick besked om att det skulle bli på tisdagen istället. Så vi åkte och köpte Tomis kostym till bröllopet den måndagen och tur var ju det men det kommer jag skriva om senare.
Tisdag och onsdag var vi heldagar på sjukhuset men diverse olika röntgen mm. På torsdagen den var vi till sjukhuset och fick till 100% reda på att Tomi hade gingival cancer och den 2 juli skulle operationen ske, operationen skulle ta ca 10 timmar! Man berättade att man skulle ta bort halva underkäken och ersätta den med ben, senor, muskler och blodkärl från underbenet och hyvla skinn från låret och ersätta skinnet som de tog bort på underbenet med. Vi frågade också om Tomi skulle orka med bröllopet i augusti och svaret var nä det trodde de inte.
På vägen hem blev det gråt men också planera ett blixt bröllop!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)